Igår kom min mormor hit ifrån stockholm och med sig hade hon en underbar doptavla som hon sytt åt Melwin. Hon sydde nämligen min och syrrans doptavlor när vi var små, så jag ringde henne för ca två veckor sen och frågade om hon inte kunde göra en åt Melwin. Hon har dock sagt sen dess att den inte skulle vara klar tills hon kommer hit, men som hon lurade mig! Hon har suttit och sytt från morgon till kväll så att den skulle bli klar. Och det är inte lite att göra, det är mellan 12 och 13 TUSEN stygn i tavlan, inte illa! Det låter så sjukt mycket och man förstår inte ens att det är möjligt, men jag tror henne. För tittar man på alla små detaljer så ser man ju att det är extremt många pyttepyttesmå stygn överallt. Jag hade aldrig haft tålamod att göra en, (dessutom kan jag inte sy), så jag är så tacksam att Mormor gjort den här tavlan åt Melwin för det är så kul att ha kvar. Jag älskar den! Den sitter just nu i vardagsrummet men ska upp i Melwins rum så fort det blivit renoverat.